I höstas började min son förskoleklass. Helt svindlande känsla, pirr i magen och så otroligt mycket längtan för honom. Men också en helt ny värld innehållandes hårda attityder, för hårda knuffar som inte riktigt känns okej. Ord som sårar. Ont i magen. Bråk. Slagsmål. En känsla av att inte få vara med ibland. Ibland En känsla av att vara den som inte låter andra få vara med.En helt ny värld. Både för honom och för mig som förälder. En värld full av komplexitet som ibland varit väldigt hård.En värld där vi vuxna inte alls är huvudpersonerna, men där vi ändå behöver finnas till hands för guidning, tröst och stöd hela tiden.Vad kan jag göra då? Jag som inte är där. Som försöker att navigera mig själv, min son och ibland andras barn så gott jag kan... jag kan bidra till Friends oerhört viktiga arbete och det kan du också.För varje 10 kr som skänks till min insamling mellan 8 maj-31 juli kommer jag springa 1 km. Jag ser det som en utmaning och en morot. Vill du hjälpa till att utmana mig lite mer? 😊