Lunas Påskfirande

Inför påsk brukade Luna ringa till sin farmor i Tornedalen och önska maträtter som hon längtade efter. Det brukade handla om älgkött och tjäder som farfar jagat, hembakat som Philadelphiakaka och masariner. Ibland blåbärspaj och röda bär som farmor odlar.

Luna brukade räkna ner dagarna till resor vi skulle spendera i gemenskap.

Luna vägrade dö vid överfallet förra juli, och vi måste leva för Luna så som hon kämpade för att leva med oss. Därför var vi anhöriga fast beslutna att påsken skulle firas så som hon minns den. För det stora rehabiliterande värdet.

Vi vägrade hoppa över påskhögtiden.

Med en tydlig plan och många anhörigas hjälp och vilja kom Luna iväg på skotertur. Vi provade försiktigt ut på Torneälven att vittja fiskenätet under isen. Så som förfäder gjort i urminnes tider.

Det gick över förväntan.

Det blev många utflykter med skoter, till pimpeltävlingen som hon alltid har deltagit i, till favoritsjön och älven.

Ljudet av en sprakande eld, på en renfäll, doften av varm choklad och nykokt kaffe. Strålande sol i gnistrande snö, doften och ljudet av en brummande skoter.

Äggjakt när påskharen varit förbi med ledtrådar. Bubblorna i badkaret som virvlar runt kroppen i badrummets tjejgemenskap. Trots mycket stoj och stim med mycket stimuli som tröttar, så vägrade Luna att vara hjärnskadad. Hon skulle vara med, helst i tafatt-leken ute i solen.

Alla dessa aktiviteter bidrar till minnen som kan avleda oro och ångest. Omedelbart kan vi använda upplevelserna och påminna henne om det ljusa som avleder frustrationen.

Framåt behöver Luna få assistans på resor som bidrar till hennes rehabilitering, alla insatser idag kommer spela roll för var hon kan vara om 10 år.

Till sommaren hoppas vi, att som vanligt besöka Gröna Lund. Luna har också fått en inbjudan till besök hos Sjukhushästen i Sparreholm samt närvara vid en filminspelning i Dalarna.

Inget av detta kommer att gå att genomföra utan beviljad assistans vid resor.

Stöd Luna och hennes familj genom Lunas insamling